Startsida | Nyheter | Galleri Stengods | Galleri Raku | Galleri Terra Sigillata | Blogg | Länkar | Inköpsställen | Om Mig | Kontakta
   
   
CV | Filosofi | Att bränna en vedugn | Raku | Terra sigillata
 
Att bränna en vedugn
       
Vedbränd keramik
En sak som gör keramikframställning unik som konsthantverksform är det faktum att man utsätter leran
för en omvänd naturprocess. Av eroderade bergarter, som all lera består av, skapar bränningen
åter stenar, fast ihåliga.

Hur beskriver man hetta? 1280 grader säger de flesta ingenting men så hett är det i min ugn vid topptemperatur och så hett är det också i närheten av jordens centrum. Tittar man in i ugnen är ljuset skarpt gulvitt och man ser silhuetter av krukor genom ett vibrerande ljustöcken. Bara 15 centimeter ugnsvägg skiljer mig från detta inferno. Det är mäktigt.

Det finns två principiellt olika sätt att bränna keramik. Energitypen skiljer men temperaturerna är desamma. Antingen elektricitet där man inte kan påverka ugnsatmosfären eller fossilt bränsle som till exempel gas, kol eller ved där man kan påverka ugnsatmosfären. Vid elektrisk bränning programmerar man in en brännkurva i en liten dator som sen sköter
hela bränningen. Det enda kreativa arbete med bränningen man gör är att programmera brännkurvan. Jag tycker det är den elektriska bränningen är det bästa sättet att bränna brukskeramik på men till arbeten där man söker lerans själ och karaktär som konstnärlig uttrycksform räcker det inte. Då vill jag delta aktivt i bränningen, lukta, titta på lågor och tolka signaler.


En vedugn är stor. Min vedugn är cirka fem gånger större än min normalstora elugn. Eldstaden är en meter lång. Takhöjden är en meter. Skorstensutloppet sitter vid golvet. Skorstenslängden är fyra meter. Mellan eldstaden och skorstenstoppen är det alltså cirka sju meter. När ugnen är över tusen grader kan det stå en flamma på två meter ur skorstenen. Det är som att sitta på en jetmotor. Jag har en månads arbete inne i ugnen och jag måste styra och kontrollera en låga som är åtta- nio meter lång. När ugnen har kommit upp till ca 1000 grader, svävar en lukt av ruttna ägg runt ugnen, det har jag längtat efter för då vet jag att ugnsatmosfären är reducerande, dvs syrefattig. Hela ugnen vibrerar av energi, tjock svart rök väller ut ur kikhål och sprickor i murningen. Skägget och ögonfransarna är svedda för ur kikhålet kommer lågor när man tittar in och det måste man. Man är trött, trött och nervös, nervös, och det är hett, hett runt ugnen. Morgonen efter kommer belöningen.

När man efter en orolig sömn ska ta bort de första stenarna ur dörren så är de heta och man bränner sig. Först kommer en 300 graders luftström. En pust som bränner bort lite till hår och kortar ögonfransarna lite till. Sen … ”I see wonderful things”, sa den som först kikade in i Tuthankamons grav, jag förstår hans känsla eftersom det känns likadant för mig. Jag har styrt, försökt tolka subtila signaler som lågornas längd, lukten som kommer ur ugnen, rökens färg osv. men ugnen och elden har alltid sista ordet . Jag kallar resultatet av samspelet mellan ugnen och mig för själ, väsen och karaktär.


         


Varför ved? Jo, all glasyr får sin färg ur metalloxider. En metalloxid är metall plus syre. Ex järnoxid kallas rost och är brun, metallen är blå-grön-grå. Kopparoxid kallas kopparärg och är grön, metallen är bronsfärgad eller röd . När man bränner med fossilt bränsle skapar man medvetet ett syreunderskott i ugnen. Då plockar lågorna ut syremolekylerna ur metalloxiderna och man får en helt annan färg i glasyren. Men det är mera än så. Det finns ett mystiskt lager mellan glasyr och gods, kanske någon tiondels millimeter tjockt. Vid reduktion som det kallas när man bränner med syreunderskott blir det lagret dubbelt så tjockt och som en följd får glasyren ett djup och skimmer som är absolut unikt, Ingen annan yta kan fä en sådan intensitet och karaktär, Själ, väsen och karaktär igen.

Hur skapar man reduktion ? Jo, genom att medvetet lägga in för mycket ved i eldstäderna, konsten är att lägga in lagom för mycket ved och vid rätt tidpunkt. Lägger man in för mycket ved får man en sådan dålig förbränning att temperaturen sjunker, lägger man in för lite får man ingen reduktion. Det är ett finstämt instrument att spela på. Två pinnar….bra reduktion och temperaturstegring, En pinne……ingen reduktion, ingen temperaturstegring, Tre pinnar stark reduktion,…… temperatursänkning. Men sköter man sina kort väl, samspelar med ugnen , blir man belönad. Ugnen tillför en dimension - Gifts from the Kiln. Jag tänker på att det enda som skiljer mig från en krukmakare i Japan eller Kina tusentals år tillbaka är att jag när jag bränner har en digital termometer Kort om min glaseringsteknik. De kvaliteter jag söker i en glasyryta är djup, och intensitet och så har jag en alkemisk inställning till glasyr. Inget räknande med atomvikter för mig utan ett blandande och ett provbrännande. Jag vill att olika glasyrer ska smälta ihop, gärna ovanpå varandra. Då skapas en unik yta av samspelet mellan ugnen och mig där ugnen får säga sitt. För att få fram dessa effekter dubbelglaserar jag. Alltså först en basglasyr. Svart glasyr med kobolt och järn eller en Tesshaglasyr( glasyr med 18 % järnoxid). På basglasyren målar jag ett mönster med vax. Ovanpå detta har jag en Celadonglasyr ( transparent glasyr med 1 % järn). Vaxet repellerar den översta glasyren, och där glasyren ligger dubbel skapas ett lager med ojämn glasyrtjocklek som ger en mycket skiftande yta. Gifts from the kiln.
 
       
       
 

Startsida | Nyheter | Galleri Stengods | Galleri Raku | Galleri Terra Sigillata | Blogg | Länkar | Inköpsställen | Om Mig | Kontakta

Copyright Frank Larsen
Sidan utvecklad av
Shine Data AB